Slutsatsen är att de kvinnliga konduktörerna är, hur ska jag säga det, noggrannare i sitt jobb.
Som pendlare har jag ett litet plastkort som jag laddar med min månadsbiljett och som jag inför varje resa "blippar" mot en liten terminal på perrongen. Att jag blippat kan sedan konduktören kontrollera med sin lilla handterminal. Att jag överhuvudtaget måste "blippa" känns i och för sig lite meningslöst, eftersom jag har ett papperskvitto på mitt månadskort och månadsbiljetten ger mig obegränsat antal resor under en trettiodagars period.
Nåväl, tillbaks till observationen om manligt respektive kvinnligt konduktörsbeteende. Observationen ger vid handen att kvinnliga konduktörer i mycket högre utsträckning kollar av resenärernas kort i sina terminaler, än vad deras manliga kollegor gör. Männen nöjer sig mycket oftare med att bara se att man har ett plastkort. Och i de fall det varit något problem med "blippningen" - terminalen fungerade inte, eller att jag kanske inte hann med den manövern (man är ju inte alltid ute i jättegod tid), så har de kvinnliga konduktörerna mycket större problem med att ändå godkänna min resa. Vilket är lite märkligt. Inte nog med att jag har papperskvitto, jag är dessutom övertygad om att konduktörerna känner igen sina resenärer, efter sex år på samma sträcka...
Fråga: Kan det vara så att kvinnor helst gör saker rätt, medan männen hellre gör rätt saker (brandfacklan kastad)?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar