Jag gillar tåg som transportmedel. Bekvämt, snabbt och miljövänligt. Med SJ är det inte alltid det mest ekonomiska alternativet, men det är inte det som detta inlägg kommer handla om.
Jag pendlar varje dag mellan Enköping och Stockholm och för det får SJ sisådär 28.000 kronor av mig per år. Av skattade pengar. Bortsett från en tid för ungefär fem-sex år sedan så fungerar pendlandet faktiskt ganska bra. Tågen är oftast i tid, jag får i princip alltid sittplats och det är ett bekvämt sätt att resa på. Man hör ibland folk som klagar på perronger, men jag brukar aldrig hänga med i klagosången. Men ibland är det svårt...
I onsdags åkte jag en timme tidigare än normalt eftersom jag hade ett tidigt möte på jobbet. Tåget kommer och går i tid och jag sätter mig lugnt tillrätta på min plats. Tåget kommer så till Bålsta och där blir vi stående lite längre än normalt. Efter en stund ropar konduktören ut att dessvärre så är det stopp i trafiken på grund av en nedriven kontaktledning längre fram, men att fyra ersättningsbussar ska ta hand om oss nere vid den angränsande busshållplatsen.
Några hundra passagerare ramlar ut ur tåget och ner till de väntande bussarna. Eller?
Just det kära läsare, du har väl misstänkt att något inte skulle fungera riktigt som det var tänkt? Nere på busshållplatsen så står det såklart inga bussar. Men de kommer väl snart? Jo då, efter en halvtimme kommer en buss. Efter ytterligare tjugo minuter ytterligare en. Men då har ju bara hälften av resenärerna kommit med. Efter en timme så stannar så nästa tåg, denna gång fullsatt, och ur detta väller ca 800 personer, alla på jakt efter en varm buss att kliva in i. Som tur var hade tåget innan av någon outgrundlig anledning fått åka förbi, annars hade det ju varit ännu mer folk. Och lika få bussar.
Efter en timme har jag gett upp och går och tar en fika, för att försöka lite senare när tågen kanske börjat gå igen. Vilket de ju gör och jag kommer till jobbet en timme senare än normalt, två timmar senare än tänkt.
Jag förstår att det är svårt att skaka fram ersättningsbussar, men trafikstoppet var inrapporterad strax efter fem på morgonen och vi stannade i Bålsta strax före sju. Och klockan åtta, alltså tre timmar efter stoppet så hade vi i alla fall bara sett till två bussar.
Vad skulle då SJ har gjort, bortsett från att skaffa fram tillräckligt många ersättningsbussar? Kommunicerat så klart! Nu är det möjligt, men inte troligt, att man gjorde utrop på perrongen om statusen på ersättningsbussarna. Men vi stod några hundra meter därifrån och kunde såklart inte höra eventuella utrop. Men tänk om en person hade kunnat komma ut några gånger under väntetiden och berättat när nästa buss kunde väntas. För med dagens teknik så kan det ju inte vara några större problem att lokalisera de bussar som faktiskt fanns någonstans därute på vägarna?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar