GrodanBlogg

Cirkulera, medborgare!

2010-08-01T21:28:00.001+02:00

Finns inget mer att se här.

GrodanBlogg tackar för sig. Men styr om din webb- eller rss-läsare till letterman.se så fortsätter jag bloggandet där. Om reklam och annat intressant.

I flyttankar

2010-07-28T20:21:00.000+02:00

Jag håller för närvarande på och pillar med en ny hemsida/blogg, för firman som jag startar. Wordpress är modellen för den nya sidan och teman och inställningar susar genom huvudet just nu. Och det är lite överflödets förbannelse över det hela tycker jag.

Förmodligen flyttar grodanblogg till den nya platsen, det känns inte riktigt motiverat att underhålla två bloggar. Speciellt inte med tanke på att jag knappt underhåller den här...

Mer information kommer vad det lider!

Hämnden

2010-07-16T16:17:00.000+02:00

Sakta, sakta vaknade han till liv. Han visste inte vad som hänt, men på något sätt var han övertygad om att han blivit misshandlad. Kraftigt misshandlad. Han koncentrerade sig på en kroppsdel, en muskel i taget för att avgöra hur illa det var ställt. När han gått genom hela kroppen upptäckte han till sin förvåning att den förväntade smärtan saknades. Däremot var det varmt, mycket varmt.

När han konstaterat att han inte hade ont någonstans öppnade han försiktigt ögonen. Han satt i sin bil, den gamla SAAB han haft i några år nu. Solen gassade och det måste vara över femtio grader inne i bilen. Han försökte sträcka ut sin hand för att öppna dörren eller veva ned rutan, men armen var fastlåst. Den andra armen likaså. Och benen. Det enda han kunde göra var att vrida på huvudet några centimeter. Han tittade ned och såg anledningen. En kraftig stålkonstruktion med hållare för händer och fötter var fastsvetsad i bilens golv, väggar och tak. Och han hade uppenbarligen placerats där innan arbetet hade skett, för det fanns ingen möjlighet att öppna de hållare som höll honom fast. De var svetsade runt hans armar, ben och bröstkorg.

Hettan var nu om möjligt ännu mer intensiv och tankar på hur han skulle dö forsade genom hans hjärna. För att han skulle dö var han helt övertyga om. Frågan var bara hur. Skulle han klara av hettan bara för att dö av törst eller hunger? Han tittade omkring sig i en förhoppning att se någon eller något som skulle kunna komma till hans undsättning. Till vänster om bilen fanns en enorm asfalterad yta med några containers längst bort mot en grå betongvägg utan fönster. Till höger bara vatten. Nu kände han igen platsen, eller han drog i alla fall slutsatsen att han befann sig i den övergivna delen av den stora hamnen i staden. Sjötrafiken hade minskat kraftigt de senaste åren och det var endast en mindre del av hamnen som användes. Hamnområdet var flera kilometer långt och han var ganska säker på att han befann sig så långt från den trafikerade delen som möjligt. Att skrika på hjälp var alltså helt meningslöst, inte minst då bilen var helt stängd. Det skulle inte ens höras hundra meter från bilen.

Ett plötsligt ljud fick honom att rycka till och han vände på huvudet åt vänster, in mot den asfalterade ytan. Ljudet kom från en gigantisk röd gaffeltruck som just startats och nu körde sakta mot honom. Han tänkte att det var konstigt att han inte sett trucken när han tidigare sett sig omkring. Trucken var nu mindre än hundra meter från honom och han började kunna se förarens utseende. Det var en ganska liten person, helt svartklädd. En keps på huvudet och en sjal framför näsa och mun gjorde att det var omöjligt att se vem föraren var. Men han kände genast igen de två kolsvarta, halvmeterlånga, flätorna som hängde ner på var sida om huvudet...

Vem skriver samtalsmanus åt Telias telefonsäljare?

2010-07-06T23:09:00.000+02:00

Idag gjorde jag misstaget att svara på ett nummer jag inte kände igen. Det var Telia, eller rättare sagt något företag som jobbar åt Telia. Suck.

För många öppna frågor och en säljare som kände sig nödgad att rabbla upp erbjudandet i detalj (ett stort antal extra TV-kanaler). Säljaren var dessutom inte speciellt lyhörd när jag signalerade ett minst sagt vikande intresse. Nåja, enda fördelen är väl att de förhoppningsvis inte ringer på ett tag nu.

----------------

I alla stora fotbollsturneringar som jag kan komma ihåg har jag alltid hejat på Holland. Utom i år. Och nu är de i final.

---------------

Jag känner att jag inte har skrivit så mycket om reklam i bloggen som devisen lovar. Ska försöka ändra på det.

Bloggtorka och sommarpratare

2010-07-05T21:12:00.000+02:00

Först: Några veckor innan semester. Mycket att göra.

Sedan: Semester. Och mycket att göra.

Kanske därför det har varit lite torka på bloggfronten på sistone.

Nåväl. Jag har länge (i princip varje sommar de senaste 15-20 åren) tänkt att man borde lyssna mer på Sveriges Radios sommarpratare. Något enstaka avsnitt har väl avlyssnats, främst under bilresor, men sedan programmet flyttades till P1 har jag nog inte hört ett enda.

Men idag fick jag en ingivelse, efter att ha läst en notis om en podcasting-app till iPhone. Appen laddades ned och SR:s Sommar letades upp. Just nu lyssnar jag på Eva Gabrielsson och har några andra, på förhand intressanta, sommarpratare nedtankade till min telefon. Per Holknekt och Anna Carrfors Bråkenhielm bland annat. Det enda tråkiga med podcastingformatet för just Sommar är att musiken bara spelas i korta bitar, på grund av upphovsrättsliga frågor. Men det är ju å andra sidan själva pratet som är anledningen att man lyssnar på en sommarpratare.

Det som slår mig är att det är så intressant att lyssna på en personlig berättelse. Nästan oavsett vem som berättar. Det är äkta storytelling.

För övrigt fascineras jag över att jag känner mig nödgad att ta på en långärmad tröja för att kunna sitta kvar ute. Trots att det är 22 grader.

Gillar just i detta nu: Ett stort glas Keith Tulloch - Shiraz Viognier som jag har bredvid mig.

Spaghettiochköttfärssåsträsket

2010-06-09T18:59:00.001+02:00

Jag och min fru är matintresserade. Inte så att vi slänger ihop trerättersmiddagar mitt i veckan, men vi tycker om att laga och äta gott.

Vi har inga småbarn hemma, vilket innebär att vi har ingen stress med att hämta barn, skjutsa till aktiviteter och däremellan se till så att någon form av näring serveras.

Vi är, i alla fall nu på sommaren, hemma skapligt tidigt från våra respektive arbetsplatser.

Så vad blir det till middag? Spaghetti och köttfärssås. Köttfärssåsen dessutom upptinad ur frysen.

Men så länge man har en bit pecorino i kylen behöver man aldrig känna sig fattig.

-----------------------------------

Lyssnar just nu på: Rainbow - A Light in the Black från plattan Rainbow Rising. Bandets förmodligen bästa platta där Ritchie Blackmore, Ronnie James Dio och Cozy Powell var i absolut högform. Ritchie har fortfarande inte krupit ur trikåerna och medeltidsslottet. Och Ronnie och Cozy jammar antagligen tillsammans under "the great gig in the sky". Återförening utesluten med andra ord.

Ordnung des Bauhauses

2010-06-06T20:41:00.000+02:00

Idag var vi på Bauhaus för att köpa några få saker. En parasollfot, vagnsstycken till en liten trappa samt ny tråd till grästrimmern.

Tre saker. I ett sortiment som säkert består av hundratusentals, ja kanske miljontals produkter. Och varför blev jag ändå inte förvånad när en av varorna (tråden till trimmern) inte var prismärkt, eller inte inlagd i systemet. Vad problemet var vet jag inte, men jag blev som sagt inte förvånad.

Och enligt den tyska ordnung som gäller på Bauhaus kan ju inte kassapersonalen lita på kunden (som säger att den kostade 79,95), utan han eller hon måste ringa för att få reda på priset. Och artikelnummer. Vid detta tillfälle funkade dessutom inte det artikelnummer som kassören fick, vilket gjorde att hela proceduren tog extra lång tid.

Och när jag tänker efter har det nog aldrig hänt att ett besök på Bauhaus inte har slutat i kassastrul. Om inte för mig, så för någon annan före mig i kön. Och stackars kassapersonal säger jag, som jobbar där hela dagarna. Jag är ju bara där en gång per månad.

Förslag till Bauhaus: Varje gång detta händer, ge kunden halva priset på den aktuella varan. Det borde göra att prismärkningen börjar fungera som den ska?

(har förresten ingen aning om rubriken är korrekt, kontakta Google om du har någon synpunkt.)

Källsorteringsproblematik

2010-06-06T20:12:00.001+02:00

Hur sorterar man ostronskal? Är de komposterbara?

Hursomhelst var det jäkligt gott. Och skalen åkte i kompostpåsen. De är ju ändå organiska.

Vem godkände denna?

2010-06-05T21:46:00.001+02:00

Vad motiverar dig?

2010-05-31T19:53:00.001+02:00

RSA Animate - Drive: The surprising truth about what motivates us:

Personligen kan jag bara instämma med det som sägs (och ritas). Men det är såklart trevligt om man har en ordentlig grundlön innan man tar upp denna idé i ett utvecklingssamtal.

Det blir ingen guldklocka

2010-05-13T19:38:00.000+02:00

Nu är det klart. Det blir ingen guldklocka för mig.

Efter att ha varit anställd inom samma koncern i drygt 22 år så lämnade jag i måndags in min avskedsansökan.

Jag har förvisso haft varierande och för det mesta roliga arbetsuppgifter under dessa 22 år. Och jag har väl inte suttit längre på varje jobb än någon som har bytt arbetsgivare vid varje nytt jobb. Men i dagens läge är det ju ändå inte helt vanligt att ha haft samma arbetsgivare under så lång tid.

Och nu är det dags. Dags att göra något annat. Och i mitt fall dags att prova mina vingar helt på egen hand.

Så från den 1 september i år så har jag en ny arbetsgivare. Mig själv.

Vad ska man med en hemsida till?

2010-05-09T19:04:00.001+02:00

Den frågan ställde man sig uppenbarligen på reklambyrån BooneOakley. Skriv in booneoakley.com i webbläsaren och du kommer till nedanstående:

Tack till Byron & Friends

Marknadsföring kräver att man uppfyller förväntningar

2010-05-02T17:32:00.000+02:00

Om man som jag bor en bit utanför Stockholm, så är gårdsbutiker en trevlig företeelse. De är såklart trevliga för Stockholmare också, men de ligger liksom bättre till för oss i spenaten.

En av de gårdsbutiker som finns i trakten, Domta, som hittills mest synts genom lappar på den lokala anslagstavlan, har nu börjat har börjat marknadsföra sig lite mer aggressivt. Med handgjorda skyltar längs vägarna. Och idag, efter att ha lämnat av sonen vid tåget i Enköping, fick vi en ingivelse att besöka butiken i fråga. Och eftersom det var en helt vanlig söndag (= potentiella kunder lediga) och skyltar fanns uppsatta, så gav vi oss av.

Den skylt som gjorde att vi bestämde oss sitter precis i början av riksväg 70, lagom där alla Stockholmare kört av E18 på sin väg mot Dalarna. Butiken ca två mil därifrån.

Efter en stunds färd i det vackra vårvädret, på mindre och mindre vägar, nådde vi till slut vårt mål. Bara för att mötas av en ny skylt, denna gång med texten "Öppettider: lördagar udda veckor, 10-15". För säkerhets skull kompletterat med skylten "Stängt".

Slutsats: Akta dig för att marknadsföra dig, om du inte kan uppfylla de förväntningar som skapas. För oss blev det ingen glad gris i pannan idag, men vi fick ju i alla fall en trevlig biltur. Men det var ju inte det som vi förväntat oss...

Sedan när blev kungens barndom en nyhet?

2010-04-28T19:31:00.000+02:00

Kungligt bröllop i sommar och medierna slår knut på sig själva för att få in yran i tablåerna. Och det är väl gott så. Men när TV4 börjar använda Nyheterna som trailerplats för den nya serien "Familjen Bernadotte" då börjar man ju undra.

Eller?

Multimedia message

2010-04-23T19:17:00.001+02:00

Är detta en effekt av den påstått sämre välfärden?Rollator - 795 kr. På ÖoB. Av alla ställen.

Efter badet

2010-04-22T20:40:00.000+02:00

Han sträckte sig och öppnade med hälen bottenventilen i badkaret. Vattnet började strömma ut och han tänkte att det kanske var dags att rensa golvbrunnen. Men inte idag. Han svettades eftersom badvattnet hade varit en aning för varmt. Kanske gjorde whiskyn sitt till också. Som vanligt så fascinerades han av den känsla som infann sig när vattnet sakta sjönk i karet. Hur kroppen stegvis blev tyngre och tyngre, hur ryggen liksom krökte sig längs karets form när vattnets bärkraft försvann.

Är detta måhända början på en roman? Eller en novell åtminstone?

Vet du vilken som är vårens stora musikhändelse i Globen?

2010-04-21T20:19:00.004+02:00

Swedbank verkar i alla fall inte veta, trots att de försöker få folk att tävla om biljetter till sagda evenemang. På swedbank.se kunde man idag läsa följande:

Mycket spänd på vad som var vårens stora musikhändelse klickade jag mig såklart vidare. För att mötas av följande:

Fortfarande inte en bokstav om vad det är för en stor musikhändelse. Men eftersom "Google is your friend" så fick jag ju till slut reda på att det varken var finalen på Körslaget eller starten på Kalle Moreaus världsturné. Eller är det bara jag som inte direkt kopplar ihop datumet med Lady Gagas spelning i Stockholm?

Multimedia message

2010-03-27T12:11:00.002+01:00

I nästa avsnitt av "Det okända".

Edit: Har inte fått full koll på mobil publicering ännu. Detta skulle i alla fall vara ett tips om appen Hipstamatic för iPhone, som låter dig ta bilder med skön retrostil. Finns i en App store nära dig!

Multimedia message

2010-03-27T12:01:00.001+01:00

Test
Detta är bara ett test av mobil publicering.

Frogblog

2010-03-27T11:33:00.000+01:00

Kom just på att en översättning av min blogg skulle resultera i ett tämligen slagfärdigt namn. Ibland går det inte snabbt i tankebanorna...

Men det kanske skulle vara en bättre idé att skriva mer här. På svenska. Eller dammsuga huset, vad vet jag?

Kostnaden för vintern (som varit?)

2010-03-22T19:53:00.000+01:00

Man ska ju inte ropa hej förrän man hämtat vatten, men det känns väl ändå som att vintern är på väg att ge sig nu. Och då är det väl dags att summera kostnaderna?

En sak är säker - mycket snö i trakter som normalt inte drabbas av detta är nog ingen bra kombination. Inte bra därför att snöröjarna inte verkar vara riktigt vana med att... röja snö. I alla fall mycket snö. Längs den väg som jag åker varje dag (två mil, riksväg 70) så verkar i alla fall snöröjarna haft klara problem att hålla undan för skyltar och liknande som finns längs vägen. Säkert hälften av alla vägskyltar längs sträckan är antingen totalt nedmejade, eller i alla fall ordentligt knäckta.

Så om någon reagerar nästa år när vägverket klagar på att budgeten spräcks, då är det nog inte bara själva snöröjningen som är boven i dramat.

Detta är bra

2010-03-17T21:11:00.002+01:00

Genomtänkt. Genomfört. Genombra.

edit: av någon anledning hade videon försvunnit från vimeo. Testar med youtube istället då:

Folkets reklam?

2010-03-08T21:37:00.000+01:00

Alla som har lite koll på reklamvärlden vet väl om att det är nervösa tider just nu. Jurygrupperna i Guldägget jobbar stenhårt med att vaska fram årets pristagare. Mitt i detta passar Mattias Åkerberg på att lansera Folkets Guldägg.

Det här är "programförklaringen":

Folkets guldägg är en välgörenhetsgala och reklamtävling i ett. Här röstar svenska folket – via sms och telefon – fram Sveriges bästa reklam under 2009. Tanken är att premiera de uppdragsgivare och byråer som har skapat reklam som verkligen går hem hos människor, samt att lyfta debatten om reklamens roll i samhället. Vad är egentligen bra reklam? Och vilken reklam vill du se mer av?

I ingressen på sin blogg skriver Mattias:

Är Folkets guldägg en fullständigt befängd idé? Kanske förstår sig vanligt folk inte på reklam? Eller är det vi som inte förstår oss på vanligt folk?

Även om jag tycker det är en intressant idé är jag inte övertygad om att den kommer slå. Visst är "vanligt folk" intresserade av reklam, det märker man ju när man pratar med folk i fikarummet eller på fester. Frågan är bara om intresset är så stort så man också gör sin röst hörd? Eller blir det bara folk i branschen och vi strax utanför som kommer bry oss?

Jag drar i alla fall mitt strå till stacken och försöker puffa för evenemanget där jag kan; Facebook, Twitter och den här bloggen. Det tycker jag du också ska göra!

Jamie Oliver - en passionerad kock som vill förändra världen

2010-02-16T13:47:00.000+01:00

Eftersom jag inte twittrar, och följaktligen inte kan "retweeta", ägnar jag detta inlägg åt lite "re-blogging" istället. Källan är Please Copy Me och med det namnet på sin blogg så tror jag inte att Mattias Åkerberg har något emot att jag kopierar rakt av. Det här är dessutom så viktigt att jag accepterar eventuella konsekvenser.

Här är Mattias inlägg i sin helhet:

Okej, det här kommer inte handla särskilt mycket om reklam. Desto mer om mat och fetma. Men det är för viktigt och för bra för att jag ska låta bli att dela mig av det.

Jag gillar Jamie Oliver. Han är smart, engagerad och och förbannat envis. Han vill förändra världen. Helt nyligen mottog han därför det prestigefyllda TED Prize 2010, och fick 100 000 dollar för att göra den förändringen möjlig. I samband med prisutdelningen höll han ett tjugo minuters brandtal om att hur vi tillsammans kan bekämpa ett av vår tids största hälsoproblem. Och den är det brandtalet jag vill att du ska se. Alla borde se det. Här är det:

Föreläsningen på 30 sekunder (Jamie Olivers önskan)

”I wish for the TED community to create a movement to educate every child about food, inspire families to cook again and bring people together everywhere to fight obesity. My hope is that millions more people will learn, as so many have already, that it is a happier, healthier life that is built around eating good food, together with family and friends.”
Vi – du och jag som kallar oss kommunikatörer – har massor att lära av Jamie Oliver. Både av det han säger – och hur han säger det. Han har passion, och använder en retorik som inte känns retorisk för att föra fram sitt budskap. Istället sipprar hans engagemang ut ur varje por, och från sekund ett är det omöjligt att inte ta det han säger på blodigaste allvar. Trots det får han oss vid flera tillfällen att skratta.

Det är verkligen tid för en matrevolution. Och som Oliver säger: det här är faktiskt ett problem som det finns en tydlig lösning på. Det har många börjat inse. En av dem är Grab, Eat och Save the Planet – ett ungt entreprenörsföretag som lagar färsk, ekologisk mat med målet att förändra världen. De råkar vara våra uppdragsgivare på Valentin & Byhr, men det är inte därför jag lyfter dem här. Det gör jag för att de gör någonting på riktigt. Men det finns många andra exempel. Och efter att ha sett och hört Jamie Oliver på TED vill jag också göra någonting förändrande på riktigt. Du också?

"eller ligger det någon dark horse i vassen och ruvar?"

2010-02-13T18:43:00.000+01:00

Jo, det gäller ju att hålla metaforerna i koppel, om man säger så.

Djur i reklam är roligt

2010-02-09T21:37:00.001+01:00

Det bara är så.

Och så kan man ju lägga till valfri vits med ordet ost i.

Roy Marsden är inte Alan Banks

2010-02-05T22:12:00.001+01:00

Författaren till deckarromanerna om Alan Banks, Peter Robinson skriver på sin sida att det ska göras tv-film av en av hans romaner. Det handlar i första läget om en "pilot", men som Alan Banks-fan är jag helt övertygad att det blir en "riktig" film av det. Och det inte en dag för tidigt!

I rollen som Alan Banks får vi se Stephen Tompkinson, ett alldeles utmärkt val. Men när jag läser böckerna ser jag alltid Roy Marsden (i rollen som Adam Dalgliesh) framför mig...

Edit: får ingen ordning på bildplaceringen i blogger-verktyget. Bildtexter verkar dessutom vara en lyx man får klara sig utan. Nåväl. Roy Marsden har mustasch. Tompkinson har inte.

iPad - fågel eller fisk?

2010-01-31T10:49:00.001+01:00

Så kom den då, den sämst bevarade hemligheten på länge. Apples iPad. Sedvanligt klädd i svart polotröja och jeans presenterade Steve Jobs det han själv benämnt som "the most important thing I've ever done".

Och som vanligt så får han extremt mycket uppmärksamhet, även om denna pryl kanske faktiskt motsvarar intressenivån.

Att Jobs har en extrem förmåga att trollbinda publiken och skapa ett köpbehov för produkter som man inte hade en aning om att man behövde är ju väl känt, men som vanligt är det diskussionerna på nätet efteråt som är det mest intressanta.

Och denna gång går diskussionerna helt som förväntat när Apple släppt en ny produkt. Apples fans och de som inte bryr sig så mycket om tekniska specifikationer gillar produkten, medan tekniknördarna sågar den eftersom den har "flera år gammal teknik" och är "mycket sämre än min netbook".

Även om jag sedan ett bra tag tröttnat på artikelkommentarerna på exempelvis idg.se så kan jag ändå inte låta bli att fascineras. Att folk (tekniknördarna) fortfarande inte lärt sig att Apple på något konstigt sätt ofta lyckas leverera produkter som folk faktiskt vill ha, även om de inte har 47-megapixelkamera, grafikkort som kan få verkligheten att kännas gammal, eller att man blir låst till Apples affärsmodell med få valmöjligheter?

iPod var inte den första musikspelaren, ej heller har den någonsin haft den mest avancerade tekniken under skalet. Den har inte funnits i 47 olika modeller vid ett och samma tillfälle. Samma sak med iPhone. Men på något sätt så har båda dessa produkter kommit att totalt dominera sina respektive marknader. iPod både i försäljningssiffror och uppmärksamhet. Apple som företag säljer långt ifrån flest mobiltelefoner i världen, ändå är det iPhone som alla pratar om. Och hade inte iPhone kommit så hade definitivt inte Samsung erbjudit drösvis med modeller med pekskärm.

Så till frågan för detta inlägg - kommer iPad att bli succé eller fiasko? Svaret på frågan ligger i hur väl Apple lyckas få igång infrastrukturen runt om produkten. Jämför med Apple TV, en produkt som säljer bra i USA, men definitivt inte i Sverige. I USA kan man nämligen använda Apple TV fullt ut som den är tänkt, eftersom man kan hyra filmer och tv-serier i iTunes. I Sverige går det inte, och då försvinner ju den stora fördelen med produkten.

För mig är iPad inte en dator, men det är inte heller en förvuxen iPod Touch. Det är en läsplatta på stereoider. I USA säljer Amazon ordentligt många Kindle, en produkt som kostar ungefär lika mycket som en iPad, men som bara har en funktion; läsplatta. Att Apple kommer lyckas i USA med iPad tvivlar jag därför inte en sekund på. Marknaden är redo och man har redan kontrakterat de stora förlagen för att sälja böcker i iBookstore som är iPads motsvarighet till iPhones Appstore. Men för Sverige och Europa är det i mångt och mycket fortfarande en öppen fråga. Förlagsmarknaden här är väl antagligen lika fragmenterad som film- och tv-branschen, vilket gör att jag är tveksam till iPads möjlighet till marknadsdominans.

Sen har ju Apple det där speciella som jag nämnde inledningsvis. Att skapa ett behov av en produkt som jag inte hade en aning om att jag behövde. Dessutom så väcks ofta köplusten när man ser produkten i verkligheten. Mer än en gång har jag sett en presentation av Jobs eller sett produkten på webben och tänkt att "den där var ju inte så snygg som jag trodde", bara för att en vecka senare vara helt förälskad i samma produkt efter att ha känt och klämt på den i butik.

Men oavsett om iPad blir fågel eller fisk i Sverige, så ska det bli extremt spännande att se om Apple lyckas revolutionera bokbranschen på samma sätt som man gjort med musik-, film- och mobiltelefonibranscherna!

http://www.apple.com/se/ipad/

Fåglar som pratar om fåglar som pratar

2010-01-10T12:41:00.000+01:00

Är det någon mer än jag som tycker att väldigt mycket av twittrandet verkar handla om... twittrandet?

Gammal är äldst!

2010-01-08T17:14:00.001+01:00

Har legat sjuk några dagar och passade då på att titta på inspelningen av konserten Rock'n Roll Hall of Fame - 25 years. Framträdanden på denna typ av konserter brukar väl inte ge några bestående minnen, men det var faktiskt överlag riktigt bra.

Och riktigt, riktigt bra var detta. Riktigt bra.

Simon & Garfunkel - Sounds of Silence:

Brigde Over Troubled Waters (Tommy Körberg i all ära, men du kommer aldrig i närheten av detta):

Vet inte om det beror på mitt något nedsatta allmäntillstånd på grund av förkylningen, men det var ståpäls, tårade ögon och hela baletten!

Riktigt bra reklam kan vara lång

2010-01-04T21:02:00.000+01:00

TV-reklam brukar ju vara en anledning att gå på toaletten eller zappa mellan kanalerna i ett ofta fruktlöst försök att hitta någon som vid samma tillfälle inte visar reklam.

Men det behöver ju inte vara så. Creativity Online har listat tre reklamfavoriter från 2009 och filmen nedan gillar jag i alla fall skarpt. Den är lång och innehåller inte speciellt mycket action. Och det är klart, man vill kanske inte se den hur många gånger som helst, men ett par visningar klarar den. Storytelling när det är som bäst och en riktigt välskriven copy.

De två andra favoriterna (man har inte rangordnat dem) är Burger Kings berättelse om hur man knäckte Facebook och så svenska Rolighetsteorin.

Burger King - Whopper Sacrifice:

Rolighetsteorin:

Varför tycker jag då att Johnnie Walker är bäst?

Helt enkelt för att den tydligast skapar en positiv känsla kring varumärket och därigenom torde den också sälja flest produkter. Dessutom vågar den sticka ut formatmässigt. Visst, de övriga två sticker ju också ut på sina sätt, men jag fastnar ändå för modet att göra en lång film, i princip bara baserad på en monolog.

Riktigt bra!

Om jag vann en miljon...

2009-12-12T17:21:00.002+01:00

Kommentar överflödig?

Eller kanske inte? Vem köper en 70 cm hög isbjörn, iklädd led-lampor, för nästan tretton tusen skattade kronor? På Bauhaus?

Både peppande och skrämmande

2009-12-09T20:46:00.000+01:00

Som aspirerande copywriter är detta både och. Olle Nordells råd till en som mig, hos Please Copy Me.

Jag har ännu inte bestämt mig om det är mest peppande eller mest skrämmande. Men jag vet att jag måste jobba på mappen mer. Förmodligen mycket mer.

Äntligen - jag tror jag fattar!

2009-12-01T21:31:00.000+01:00

Jag gillar skarpt åkestam.holsts filmer för ATG, men jag måste erkänna att jag hittills inte fattat vad de går ut på. I den senaste varianten lyckas jag dock fylla cirkeln hela vägen. Tror jag i alla fall...

Lyckas du?

Vem har sagt att e-handel måste vara digital?

2009-11-26T21:13:00.000+01:00

Häromkvällen när satt jag och skummade genom bloggflödet i min RSS-läsare fastnade jag hos Please copy me och inlägget om Bill Bernbach. Längst ned fanns en liten push om boken "The Creative Revolution" av Claes Bergquist. Jag har ju sett tips om boken förut, men aldrig kommit till skott och köpt den. Men så kom jag att tänka på Jan Cederquist och hans tankar om synkronicitet. Det kanske fanns en anledning till att mina ögon fastnat på det lilla boktipset?

Jag skickade iväg ett mail till Claes och fick till svar att, jodå, det fanns en bok kvar till mig och att den nu var på väg.

Som van e-handlare kändes det väl lite konstigt att beställa via e-post. Allting ska ju vara e-shopar nuförtiden. Och betalning? Jo då, det ligger en faktura i paketet svarade Claes snällt på min fråga. Förskottsbetalning med kort var liksom inget alternativ.

Idag kom så boken i brevlådan och med låg också den utlovade fakturan. Och det är nu det blir ännu mindre digitalt över denna e-handel. Fakturan var nämligen snyggt och prydligt utskriven på svagt färgat brevpapper. Riktigt brevpapper. Säkert 100 gram eller ännu högre (jag är ingen expert på papperskvaliteter).

Och skrivet med skrivmaskin.

Undrar om det är en Halda?

Till och med Ingemar Stenmark är en generationsfråga

2009-11-25T11:59:00.000+01:00

I går åt jag lunch med min 20-årige son. På väg ut från restaurangen möter vi vad som måste vara Sveriges mest vältränade 53-åring. Jag säger såklart till Adam, sådär som man gör när man stöter på en kändis - såg du vem det var? Adam nickar till svar och vi går vidare.

Men efter en stund vänder sig sonen till mig: Jag vet ju så väl vem det var, men jag kan inte komma på namnet...

Jag vill verkligen tycka om SJ, men ni gör det så svårt

2009-11-19T21:36:00.000+01:00

Jag gillar tåg som transportmedel. Bekvämt, snabbt och miljövänligt. Med SJ är det inte alltid det mest ekonomiska alternativet, men det är inte det som detta inlägg kommer handla om.

Jag pendlar varje dag mellan Enköping och Stockholm och för det får SJ sisådär 28.000 kronor av mig per år. Av skattade pengar. Bortsett från en tid för ungefär fem-sex år sedan så fungerar pendlandet faktiskt ganska bra. Tågen är oftast i tid, jag får i princip alltid sittplats och det är ett bekvämt sätt att resa på. Man hör ibland folk som klagar på perronger, men jag brukar aldrig hänga med i klagosången. Men ibland är det svårt...

I onsdags åkte jag en timme tidigare än normalt eftersom jag hade ett tidigt möte på jobbet. Tåget kommer och går i tid och jag sätter mig lugnt tillrätta på min plats. Tåget kommer så till Bålsta och där blir vi stående lite längre än normalt. Efter en stund ropar konduktören ut att dessvärre så är det stopp i trafiken på grund av en nedriven kontaktledning längre fram, men att fyra ersättningsbussar ska ta hand om oss nere vid den angränsande busshållplatsen.

Några hundra passagerare ramlar ut ur tåget och ner till de väntande bussarna. Eller?

Just det kära läsare, du har väl misstänkt att något inte skulle fungera riktigt som det var tänkt? Nere på busshållplatsen så står det såklart inga bussar. Men de kommer väl snart? Jo då, efter en halvtimme kommer en buss. Efter ytterligare tjugo minuter ytterligare en. Men då har ju bara hälften av resenärerna kommit med. Efter en timme så stannar så nästa tåg, denna gång fullsatt, och ur detta väller ca 800 personer, alla på jakt efter en varm buss att kliva in i. Som tur var hade tåget innan av någon outgrundlig anledning fått åka förbi, annars hade det ju varit ännu mer folk. Och lika få bussar.

Efter en timme har jag gett upp och går och tar en fika, för att försöka lite senare när tågen kanske börjat gå igen. Vilket de ju gör och jag kommer till jobbet en timme senare än normalt, två timmar senare än tänkt.

Jag förstår att det är svårt att skaka fram ersättningsbussar, men trafikstoppet var inrapporterad strax efter fem på morgonen och vi stannade i Bålsta strax före sju. Och klockan åtta, alltså tre timmar efter stoppet så hade vi i alla fall bara sett till två bussar.

Vad skulle då SJ har gjort, bortsett från att skaffa fram tillräckligt många ersättningsbussar? Kommunicerat så klart! Nu är det möjligt, men inte troligt, att man gjorde utrop på perrongen om statusen på ersättningsbussarna. Men vi stod några hundra meter därifrån och kunde såklart inte höra eventuella utrop. Men tänk om en person hade kunnat komma ut några gånger under väntetiden och berättat när nästa buss kunde väntas. För med dagens teknik så kan det ju inte vara några större problem att lokalisera de bussar som faktiskt fanns någonstans därute på vägarna?

Varumärke med självförtroende

2009-10-29T20:17:00.001+01:00

Sprang på denna annons idag och fastnade för det självförtroende den utstrålar. Nu stämmer väl inte färgerna i min bild helt med verkligheten, men med den väl inarbetade kombinationen av lila och gult så behöver man inte skriva ut vem som är avsändare.

Dessutom visar den på den rådande Internetsanningen - "Google is your friend".

De flesta andra företag skulle aldrig våga göra en annons utan tydlig avsändare, än mindre strunta i att ange webbadressen. Men vem behöver url:er när vi ändå använder Google till allt vi gör på nätet?

Just ja, Garbergs är byrån bakom reklamen!

Kunskapskanalen - en bortglömd pärla

2009-10-08T20:54:00.000+02:00

Kunskapskanalen är för mig den där kanalen som man ibland hamnar på en sen lördag kväll när zappandet har mist sin charm. Men nästan varje gång är det något intressant som får en att tänka att man kanske borde kika in där oftare.

Nu är jag faktiskt förberedd. På lördag sänds David Ogilvy - Reklamens mästare, en dokumentär om mannen som kallats världens största reklamgeni.

Tack till Pleasecopyme för att jag inte missar programmet. Mattias skriver där även lite mer om Ogilvy.

Dagens TV-spaning - lite fördjupad

2009-10-04T15:31:00.001+02:00

I förra inlägget nämnde jag bland annat att jag tycker Här är ditt liv var mycket bättre med Lasse Holmkvist. Om detta beror på att man ofta har nostalgins skyddande slöja framför ögonen eller inte ska jag låta vara osagt. Men igår fick i alla fall frågan "Vem skulle kunna göra det bättre än Oldsberg?" ett svar.

För dig som inte såg programmet och som har missat kvällstidningarnas löp så var Stina Lundberg Dabrowski gästen, och jag kan inte låta bli att tänka på hur intressant programmet hade varit med henne som programledare. Förutsatt att formatet skulle vara lite mindre inrutat.

För det är ju ett av de andra problemen, det finns ingen tid för följdfrågor och improvisation. Så snart det närmar sig att bli intressant så ska nästa gäst in. Och förmodligen är det en tämligen ointressant gäst dessutom. Vad tillfördes egentligen programmet genom att ta in läkaren som gjorde sitt jobb när Stinas son svävade mellan liv och död?

Var var Sven Melander och var var inslagen om alla de intressanta intervjuer som Stina gjort? Kadaffi och Cohen i all ära, men det finns ju en jätteskatt att ösa ur om man bara vill.

Nej, byt ut Oldsberg mot Stina. Så kan det bli intressant på riktigt!

I övrigt känns det som om SVT har tagit tillbaks lördagskvällen, även om Här är ditt liv inte motsvarar förväntningarna. Robins funkar fortfarande och Brottskod försvunnen är ju kvalitet rakt igenom. Och den nya skruvade serien med "Sopranos-Carmela" var ju ett överraskande tillägg. Kul!

Dagens TV-spaning

2009-10-02T20:15:00.000+02:00

Ja, ingen jättespaning, men ändå...

Har den senaste veckan ramlat in i Jay Leno Show när man kommer hem från jobbet. Men - bortsett från namnet och det faktum att han har skippat skrivbordet - vad är egentligen skillnaden från The Tonight Show?

Var inte Här är ditt liv mycket bättre i original? Oldsberg må vara bra på att fånga momentet med oneliners, men speciellt bra på att plocka upp trådar i längre intervjuprogram är han inte. Dessvärre. Sen hjälper det ju inte att exempelvis Svennis verkade vara ganska ointresserad av att vara med i programmet...

Och vissa säsongsvariationer i reklam kan jag förstå. Nikotinplåster efter nyår, barnkläder inför skolstart, sill till midsommar. Men varför är det så mycket skönhetsprodukter just nu?

Slutligen, veckans Freudian slip stod Färjan-Håkan för i kvällens avsnitt: "Var är Glenn? Är Glenn i kallskänkan?"

Huvudet fullt av intryck

2009-09-30T21:27:00.001+02:00

Två dagar med seminarium avklarade. I tisdags var det Språkvårdsdagen på Berns och idag var det konferensen "Sociala medier - Gratis marknadsföring för kluriga" som arrangerades av Atomer och bitar.

Språkvårdsdagen innehöll inte så mycket språkvård, men en hel del andra intressanta programpunkter. Jan Eliasson är som alltid intressant att lyssna på, men ganska mycket hade man hört i Här är ditt liv på TV häromdagen. Intressantast ur mitt perspektiv var i tur och ordning;

Fredrik Antonsson, copy på Hägerfredlund, som berättade om hur du talar med någon som inte vill veta av dig. Förvisso inte så mycket nytt för en aspirerande copywriter, men likväl intressant. Och väl framfört.

Eva Funck, som berättade om hur man gör det svåra enkelt. Eva som bland annat tilldelats pris som svensk mästare i begriplighet. Otroligt inspirerande person!

Jesper Larsson, "kreativ kommunikatör" avslutade dagen med en mycket inspirerande presentation om Pecha Kucha, om hur man arrangerar en kulturfestival utan varken pengar eller erfarnhet, och om hur man får en fanclub i Japan. Jesper är en sådan där person som man inte vet om man ska bli inspirerad av, eller bara bli trött på. Om du förstår vad jag menar.

Dagens konferens om sociala medier lyckades faktiskt öppna mina ögon för vilken nytta företag kan ha av detta fenomen. Jag måste tillstå att jag varit lite skeptisk tidigare, men nu är jag övertygad. Framförallt var det Brit Stakston och Niclas Strandhs genomgång som var nyttig. Deras presentation fungerade för mig som en introduktion till området, som sedan på ett förtjänstfullt sätt konkretiserades av Simon Sundén.

Problemet nu är väl bara att övertyga alla människor i en stor och traditionell organisation om nödvändigheten att närvara i sociala medier...

Fotvård och kundvård

2009-09-17T21:56:00.000+02:00

Bra kundvård?

Fruns kompis Karin går regelbundet på fotvård eftersom hon har diabetes. Oftast på remiss från landstinget, men även helt på egen bekostnad ibland. Hon har gått till samma privata mottagning i fem år.
Regelbundet.
I fem år.

Häromdagen var Karin på sitt normala besök, men hade dessvärre inga kontanter att betala med. Etthundra kronor kostar det när det är remitterat från landstinget. Hon ursäktar och erbjuder sig att komma in med pengarna dagen efter, vilket accepteras av fotvårdaren (heter det så?).

Dagen efter så inträffar det dock oförutsedda händelser (besök på akuten), så Karin glömmer bort att gå till kliniken med hundralappen. Vid halv sextiden ringer telefonen, det är fotvårdaren (jag har bestämt att det heter så nu) som undrande frågar om Karin tänker komma in idag, eftersom hon "faktiskt håller på att stänga nu". Karin ursäktar sig och berättar att hon varit tvungen att besöka akuten under dagen och att hon därför helt glömt bort detta ärende. Fotvårdaren ägnar överhuvudtaget ingen uppmärksamhet alls åt att hennes trogna kund varit på akuten, utan frågar bara om hon tänker komma in nästa dag med pengarna. Vilket Karin lovar att göra.

Nästa dag är hennes sons födelsedag, vilket gör att hon är upptagen med mycket annat. Och dessvärre glömmer det enorma ekonomiska åtagande hon har gentemot fotvårdaren.

Framåt kvällen ringer telefonen, en man som presenterar sig som fotvårdarens jurist (som av en händelse har de dessutom samma efternamn). Han upplyser Karin om att "hon har en skuld på etthundra kronor" och undrar om de ska skicka en faktura(!) eller om hon tänker komma in dagen efter med pengarna!

Karin blir tämligen ställd av telefonsamtalet, men samlar sig sedan och skriver ett brev, där hon tackar för den här tiden, men vänligt men bestämt avbokar nästa tid. I kuvertet lägger hon en hundralapp och en krona. I ränta.

Karin har som sagt gått till samma mottagning i fem år och skulle säkerligen fortsätta att gå dit i ytterligare fem år. Säkert ännu längre om de inte flyttar från orten. En behandling kostar 550 kronor och Karin går dit två gånger per månad.

Men det är klart - i grundkursen i finansiering så lär man sig att en hundralapp idag är värd mer än en hundralapp i morgon. Men en hundralapp idag kan väl aldrig vara mer värd än 66 000 kronor på fem år?

Fotvård, ja. Kundvård?

Bra reklam - men så fel

2009-09-03T20:12:00.007+02:00

Så här ser annonsen ut som fått en stor del av reklamvärlden att gå i spinn de senaste dagarna. Men där exempelvis Resumé fokuserar på det faktum att byrån (DDB:s Brasilienkontor) skickat in annonsen till en tävling trots att uppdragsgivaren (WWF) inte godkänt annonsen så fascineras jag över att annonsen är så rätt men samtidigt så fel.

Det felaktiga ligger såklart i att större delen av världen, eller i alla fall USA, uppfattar annonsen som mycket osmaklig. Jag brukar säga att man kan skämta om allt, det är bara en fråga om timing. Men kanalen för skämtet är såklart också relevant, och humor i reklam kan vara svårt. I detta fall var det dock inte så svårt, de flesta inser att denna annons inte skulle få ett odelat positivt mottagande. Trots att den är bra. Riktigt bra.

Copyn lyder:

The tsunami killed 100 times more people than 9/11. The planet is brutally powerful. Respect it. Preserve it. www.wwf.org

Annonsen är ett klockrent exempel på greppet att arbeta med "stark disharmoni", något som kan vara mycket effektivt, men som samtidigt kräver mer av mottagaren. Text, bild och mottagarens tolkning ger budskapet. Mottagaren måste tolka budskapet på rätt sätt, en förutsättning som i detta fall nog var lite väl chansartad.

Jag tycker dock att annonsen kunde vara ännu bättre genom att inte "fylla i cirkeln helt" utan låta mottagaren tänka lite. En tänkbar copy hade då kunnat vara:

The tsunami killed 350,000 people. The planet is brutally powerful. Respect in. Preserve it. www.wwf.org

Men bra är den likväl. Bra men fullständigt omöjlig.

Nathan R. Johnson

2009-08-19T21:28:00.004+02:00

Idag känner jag mig som Nathan R. Johnson. Och det känns faktiskt bra!

Okej då, lite förklaring för er som inte har koll på er filmhistoria:

Nathan R. Johnson är huvudpersonen i filmen The Jerk (Supernollan), spelad av Steve Martin som fick sitt genombrott på vita duken genom denna film. Den tämligen vite Nathan lämnar sina svarta föräldrar för att söka lyckan i den stora staden. Den stora bekräftelsen på att han är någon får han när han ser sitt namn publicerat. I telefonkatalogen.

Så känns det nu för mig. Denna nystartade och än så länge tämligen blygsamma blogg har nämligen blivit omnämnd av en annan, mycket större, blogg; Internetredaktörerna.

Det är mitt inlägg Alla passar inte på Facebook som var en kommentar till en krönika av Mats Edman på Internetredaktörerna, som tagits upp i ett uppföljningsinlägg.

Jaha, kanske du tänker nu. Vad är det att yvas över? Kanske inte speciellt mycket, men jag tycker ändå att varje blogg har rätt att fira sina framgångar, om än små. Dessutom är det ju min blogg och jag skriver faktiskt vad f-n jag vill här!

För Nathan var det dock inget lyckokast att publiceras i telefonkatalogen. Samma telefonkatalog användes nämligen som slumpvalsgenerator av en psykopat för att få fram nästa mordoffer...

Den aktuella scenen är 0.56 in i klippet ovan.

Gaaah...

2009-08-19T11:05:00.004+02:00

Igår satt jag i kö i 40 minuter till Apples support, bara för att få reda på att det serienummer jag angav inte stämde...

Helt mitt eget fel, jag kunde inte tyda mina egna kråkfötter.

Idag kom jag fram, med korrekt serienummer, och fick hjälp av en mycket trevlig person. Lite väl korrekt, men trevlig. Enda nackdelen var väl pausmusiken som man tvingades lyssna på. Bra musik, men det lät som ur en transitorradio med dålig mottagning. Stående på en blåsig terass.

Nu ska jag bara lämna in min kära MacBook på inLife för att få ett nytt topcase!

Manligt vs kvinnligt?

2009-08-17T20:51:00.003+02:00

Jag reser varje dag med SJ, till och från jobbet. Har gjort det nu i drygt sex år. Under denna tid har jag gjort en observation om manligt respektive kvinnligt beteende hos konduktörer.

Slutsatsen är att de kvinnliga konduktörerna är, hur ska jag säga det, noggrannare i sitt jobb.

Som pendlare har jag ett litet plastkort som jag laddar med min månadsbiljett och som jag inför varje resa "blippar" mot en liten terminal på perrongen. Att jag blippat kan sedan konduktören kontrollera med sin lilla handterminal. Att jag överhuvudtaget måste "blippa" känns i och för sig lite meningslöst, eftersom jag har ett papperskvitto på mitt månadskort och månadsbiljetten ger mig obegränsat antal resor under en trettiodagars period.

Nåväl, tillbaks till observationen om manligt respektive kvinnligt konduktörsbeteende. Observationen ger vid handen att kvinnliga konduktörer i mycket högre utsträckning kollar av resenärernas kort i sina terminaler, än vad deras manliga kollegor gör. Männen nöjer sig mycket oftare med att bara se att man har ett plastkort. Och i de fall det varit något problem med "blippningen" - terminalen fungerade inte, eller att jag kanske inte hann med den manövern (man är ju inte alltid ute i jättegod tid), så har de kvinnliga konduktörerna mycket större problem med att ändå godkänna min resa. Vilket är lite märkligt. Inte nog med att jag har papperskvitto, jag är dessutom övertygad om att konduktörerna känner igen sina resenärer, efter sex år på samma sträcka...

Fråga: Kan det vara så att kvinnor helst gör saker rätt, medan männen hellre gör rätt saker (brandfacklan kastad)?

Alla passar inte på Facebook

2009-08-12T19:14:00.003+02:00

Tack vare Macken så fick jag syn på krönikan "Kunderna kan inte bygga din webb" av Mats Edman på Appelberg Publishing/Internetredaktörerna. Fast till skillnad från Macken som rubricerar krönikan som "Veckans totalmiss" så tycker jag det är skönt att någon tar bladet från munnen och säger att sociala medier är inte rätt för alla företag, eller vid alla tillfällen. Framförallt inte för företag som säljer lågintresseprodukter/tjänster.

Nu skulle jag kunna citera valda delar ur Mats krönika. Men eftersom jag tycker det mesta är läsvärt så jag rekommenderar att du läser hela texten istället.

Det gäller att ha en sund inställning till språket

2009-08-10T19:14:00.009+02:00

Vi har under en (alldeles för lång) tid byggt ett badrum hemma. Ganska tidigt i bygget så beställde vi möblerna, men det är först nu som jag upptäckt ett sådant där klassiskt misstag, som svenska företag gör när de ska använda engelska. Antagligen för att man tycker det låter internationellt och högklassigt.

Företaget i fråga heter Vedum och är enligt egen utsago svenskt, startat 1919 av en snickare vid namn Viktor Lindberg. Deras möbler till badrum bär namnen Flow, Louis, Basic, Prio, Dial och Sanity. Om man bortser från att produktnamnen känns ganska slumpmässigt påkomna, så kan man ju även fundera på hur de kom fram till namnet på den serie vi valde; Sanity.

Man kan riktigt ana hur någon tänkte: "Vad ska vi döpa den nya serien till?" Och: "Sanitetsporslin, vad heter det på engelska?"

Och resultatet blev alltså Vedum Sanity. Jo, man får ju hoppas att företaget, eller åtminstone de som arbetar där, är vid sina sinnens fulla bruk...

PS. Vad är skillnaden mellan en sanitär olägenhet och en osanitär lägenhet?

PPS. Badrummet är faktiskt klart. Och bra blev det. Jag kommer dessutom alltid småle varje gång jag tar fram tandborsten.

Löjligt nöjd so far

2009-07-31T18:18:00.001+02:00

Är väl inte helt van vid att mata in text på iPhone. Men jag är ändå löjligt nöjd. Den stora frågan är väl bara varför jag väntat till nu med att skaffa en...

Riktig vinylkänsla i mp3?

2009-07-27T21:38:00.003+02:00

Enligt arstechnica så jobbar Apple tillsammans med de stora skivbolagen för att ta försäljning av digital musik till nästa nivå.

"A project called "Cocktail" is reportedly underway and set to launch this fall, which will bundle interactive "booklets" including artwork, liner notes, and other content with a full album purchase."

Äntligen så kanske musikindustrin börjar förstå möjligheterna med digital distribution?

Välkommen till 2009 - kaféer och småbutiker!

2009-07-27T16:15:00.004+02:00

Idag frångick jag en av mina principer
Jag brukar vara benhård på att inte handla i butiker som inte tar kort (om jag inte har kontanter på mig förstås, men det är mycket sällsynt). Men idag vid lunchen så gick vi snällt iväg ett par hundra meter till närmaste bankomat, för att kunna betala för maten. Maten var helt ok och stället trevligt, men jag stör mig på butiker och kaféer/restauranger som år 2009 inte tar kort.

Visst - jag förstår att de får en extra kostnad för korthanteringen och att kontanterna (och kostnaden för den hanteringen) inte försvinner automatiskt bara för att de skaffar en kortterminal och ett avtal. Men det handlar väl ändå om service?

Och dessutom - handlare har genom alla tider varit duktiga på att få täckning för sina kostnader, fasta som rörliga. Om de nu inte får ta ut en avgift för småköp (en avgift som jag mycket väl kan tänka mig att betala), varför inte slå ut kortkostnaderna på alla varor? Orättvist kanske någon tycker, de som betalar med sedlar och mynt ska väl inte behöva betala för oss som envisas med att använda mer moderna betalningsmedel. Men så är det ju med många kostnader som en butik måste ha täckning för. Om jag går in och köper en limpa, en tidning och ett paket socker så får jag ju ändå betala för butikens kostnader för kylar och frysar, även fast jag varken köpt mjölk eller frysta minipizzor.

I rättvisans namn så minskar ju antalet ställen som inte tar kort. Men jag stör mig ändå på de som inte gör det.

Om viljan finns - det goda exemplet
I lördags besökte vi Grönsöö Slott utanför Enköping. Vi hade varit ute och plockat kantareller och skulle avsluta med en macka och kaffe på kaféet vid slottet. De tog inte kort. Men - det gick alldeles utmärkt att betala med kort ändå. "Jag kan skriva en lapp så kan ni betala i butiken istället", sa tjejen bakom disken. Det kallar jag bra service!

Nej tack, den här dialogen känns så uppblåst

2009-07-19T22:49:00.004+02:00

Styltig copy och skådespelarinsatser som inte direkt gör saken bättre....

Det sägs att man ska jobba med reklam, för att visa att det går att göra bra sådan.

Where do I sign up?

Humor är svårt - inte bara på Internet

2009-07-19T20:23:00.004+02:00

Dn.se (mfl) rapporterar om att en äldre person blivit uppmanad av Telia att inte försöka sig på det där med IP-telefoni, eftersom det inte är något för humanister, särskilt inte äldre humanister.

Nu pratas det om att detta fall borde anmälas till Diskrimineringsombudsmannen, men eftersom lagen om diskriminering inte omfattar åldersdiskriminering så lär det inte bli så.

Jag tror att detta bara är ett resultat för att humor inte bara är svårt på Internet, utan även i annan distanskommunikation. Så här tror jag det har gått till:

Kunden har haft ett eller flera samtal med Telias kundtjänst för att få ordning på sin beställda tjänst - IP-telefoni. Vid ett eller flera tillfällen har han säkert sagt något i stil med att "det här med teknik är svårt för mig, som gammal humanist". Varpå handläggaren i Kundtjänst sagt att "den här tjänsten är nog inte något för humanister, speciellt inte äldre humanister". Allt förmodligen menat som ett skämt. Ett skämt som kunden uppenbarligen inte uppskattat.

Det tråkiga är att humor ofta kan hjälpa i kniviga kundtjänstärenden, både per telefon och vid fysiska besök i butiker. Men det kräver såklart fingertoppskänsla. Något som uppenbarligen brast i detta fall...

Redigerat: Kommentaren från Telia har enligt uppgift inte lämnats i telefon, utan per brev. Vilket inte i sak förändrar min bild av vad som hänt.

Microsoft Laptop hunters - rätt eller fel?

2009-07-17T13:13:00.008+02:00

Nu har det pågående reklamkriget mellan Microsoft och Apple tagit ny fart. Enligt Microsoft så har någon från Apples legala avdelning ringt upp och begärt att filmerna ska stoppas, eftersom de inte längre stämmer (Apple ska ha sänkt priset på någon produkt).

Nåja, det intressanta med reklamfilmerna är väl inte huruvida de är sanningsenliga eller inte. Det intressanta är att världens största mjukvaruföretag uppenbarligen börjar se Apple som ett reellt hot och därmed tar till en metod som normalt sett förkastas av marknadsföringsfolk; att som nummer ett snacka skit om konkurrenten. Den mindre konkurrenten kan alltid (med glimten i ögat) hacka på storebror, men aldrig tvärtom. Dessutom gör ju Microsoft detta helt utan glimten i ögat...

Sen är det ju också intressant att man väljer att göra reklam för hårdvarutillverkare. Det är datorn från HP som har pris och egenskaper som gör den till ett bättre val än en Mac. Nog för att vissa produkter måste visualiseras med annat än produkten själv, men ett operativsystem och övriga programvaror tillhör väl inte den skaran längre? Eller hittade man helt enkelt inga USP:ar för Windows jämfört med Mac OSX?

Och om det inte finns någon unik säljbar fördel med Windows, då kan jag väl lika gärna köpa den där HP-datorn och installera Linux?

En av Microsofts filmer:

Enligt Kevin Turner på Microsoft:

"Those are completely unscripted commercials."

Jo tjena...

Till skillnad från hur Apple normalt sett agerar, så gjorde man faktiskt en film som svarar på Microsofts. Men med glimten i ögat, enligt deras normala agerande:

Jag vet i alla fall vilken dator jag väljer. Alla dagar i veckan.

I döda poeters sällskap

2009-07-15T20:09:00.005+02:00

Idag hämtade jag ut Michael Jackson's The Collection; fem CD: Off The Wall, Thriller, Bad, Dangerous och Invincible. Bad gick på i bilen på väg hem - Oumpf!

Samt fick avisering om att de beställda böckerna är på väg: Reklown - 30 år i reklamens manege samt Slumpen är ingen tillfällighet. Båda av Jan Cederquist, mästarcopywriter enligt många.

Jag har under en längre tid faktiskt tänkt att inhandla alster av båda herrarna ovan, men ibland så måste man tydligen ha en spark i rumpan för att agera...

First post

2009-07-14T20:04:00.007+02:00

Ja. Liksom ett test...