Hämnden

Sakta, sakta vaknade han till liv. Han visste inte vad som hänt, men på något sätt var han övertygad om att han blivit misshandlad. Kraftigt misshandlad. Han koncentrerade sig på en kroppsdel, en muskel i taget för att avgöra hur illa det var ställt. När han gått genom hela kroppen upptäckte han till sin förvåning att den förväntade smärtan saknades. Däremot var det varmt, mycket varmt.

När han konstaterat att han inte hade ont någonstans öppnade han försiktigt ögonen. Han satt i sin bil, den gamla SAAB han haft i några år nu. Solen gassade och det måste vara över femtio grader inne i bilen. Han försökte sträcka ut sin hand för att öppna dörren eller veva ned rutan, men armen var fastlåst. Den andra armen likaså. Och benen. Det enda han kunde göra var att vrida på huvudet några centimeter. Han tittade ned och såg anledningen. En kraftig stålkonstruktion med hållare för händer och fötter var fastsvetsad i bilens golv, väggar och tak. Och han hade uppenbarligen placerats där innan arbetet hade skett, för det fanns ingen möjlighet att öppna de hållare som höll honom fast. De var svetsade runt hans armar, ben och bröstkorg.

Hettan var nu om möjligt ännu mer intensiv och tankar på hur han skulle dö forsade genom hans hjärna. För att han skulle dö var han helt övertyga om. Frågan var bara hur. Skulle han klara av hettan bara för att dö av törst eller hunger? Han tittade omkring sig i en förhoppning att se någon eller något som skulle kunna komma till hans undsättning. Till vänster om bilen fanns en enorm asfalterad yta med några containers längst bort mot en grå betongvägg utan fönster. Till höger bara vatten. Nu kände han igen platsen, eller han drog i alla fall slutsatsen att han befann sig i den övergivna delen av den stora hamnen i staden. Sjötrafiken hade minskat kraftigt de senaste åren och det var endast en mindre del av hamnen som användes. Hamnområdet var flera kilometer långt och han var ganska säker på att han befann sig så långt från den trafikerade delen som möjligt. Att skrika på hjälp var alltså helt meningslöst, inte minst då bilen var helt stängd. Det skulle inte ens höras hundra meter från bilen.

Ett plötsligt ljud fick honom att rycka till och han vände på huvudet åt vänster, in mot den asfalterade ytan. Ljudet kom från en gigantisk röd gaffeltruck som just startats och nu körde sakta mot honom. Han tänkte att det var konstigt att han inte sett trucken när han tidigare sett sig omkring. Trucken var nu mindre än hundra meter från honom och han började kunna se förarens utseende. Det var en ganska liten person, helt svartklädd. En keps på huvudet och en sjal framför näsa och mun gjorde att det var omöjligt att se vem föraren var. Men han kände genast igen de två kolsvarta, halvmeterlånga, flätorna som hängde ner på var sida om huvudet...